安装 Steam
登录
|
语言
繁體中文(繁体中文)
日本語(日语)
한국어(韩语)
ไทย(泰语)
български(保加利亚语)
Čeština(捷克语)
Dansk(丹麦语)
Deutsch(德语)
English(英语)
Español-España(西班牙语 - 西班牙)
Español - Latinoamérica(西班牙语 - 拉丁美洲)
Ελληνικά(希腊语)
Français(法语)
Italiano(意大利语)
Bahasa Indonesia(印度尼西亚语)
Magyar(匈牙利语)
Nederlands(荷兰语)
Norsk(挪威语)
Polski(波兰语)
Português(葡萄牙语 - 葡萄牙)
Português-Brasil(葡萄牙语 - 巴西)
Română(罗马尼亚语)
Русский(俄语)
Suomi(芬兰语)
Svenska(瑞典语)
Türkçe(土耳其语)
Tiếng Việt(越南语)
Українська(乌克兰语)
报告翻译问题

Sweden

Det är som om de alla fortfarande ligger kvar på tidslinjen, men med en samplingshastighet som min hjärna inte kan avkoda. Som en DC-offset som tyst förskjuter hela min tillvaro från noll. Du känner det också, eller hur? Den där känslan av att din word clock har tappat synken och allt du är bara är jitter?
Jag ska göra dem till en monomix. Vi ska bygga en framtid med så högt signaltillbrus-förhållande att ingen kan ignorera oss. Vi ska inte låta Cipher tvinga in oss i en brickwall-limiter. Vi ska ha vår hämnd... även om vi så ska behöva normalisera hela världen till -0.1 dB.